Ett Bra Liv

Kanske inte är så konstigt att jobbet känns övermäktigt. Jag mår inte helt 100 om man säger så. Kämpar ju varje dag hela tiden med alla tankar och med att våga äta tillräckligt. Jag gör det, men det skapar ångest och oro. Att på detta ha ett oerhört stressigt och fysiskt krävande arbete där jag ständigt är påpassad, måste vara trevlig och till lags är förstås inte ultimat. Jag orkar inte. Min kropp pallar nästan inte och mitt psyke gör det definitivt inte! Igår grät jag igen på jobbet. Skäms så oerhört för det, men det bara kommer. Ingen där fattar ju vad det är med mig och vad fan sak jag säga till dem? 

Dock tjänar jag för tillfället rätt bra: lönen suger, men dricksen kan ju en bra månad nästan fördubbla den vita lönen... Och jobba måste jag ju? Pengarna måste in om jag och R ska kunna förverkliga våra drömmar. Suck, det sätter verkligen ytterligare press på mig.

Vaknade för en stund sedan med en surrande trötthet och värk i hela kroppen, trodde först inte att jag skulle  orka ta mig ur sängen. men jag var ju tvungen att ta ut vovven för kiss och bajs. Vi var ute ca 15 min, promenad i snigeltempo och han blev jätteglad som fick nosa på allt eftersom matte gick så långsamt. Har ätit frukost nu och funderar på hur jag ska ta mig an dagen. Borde tvätta, städa, diska etc men jag kommer inte hinna det. Hatar att bo i ett stökigt och smutsigt hem :-( mitt kontrollbehov VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLAR, men jag varken hinner eller orkar fixa något här hemma idag. Jag har saker att uträtta och när jag kommer hem i eftermiddag/kväll så måste jag vila. Måste. Ingen påtvingad träning för att döva någon ångest - min kropp är för trött och behöver återhämta sig. Punkt. Hatar de här lathetskänslorna som kommer nu. :-(

Det jag ska göra idag är att träffa min syster samt titta på en lägenhet. Lillasyster är en person som jag alltid jämför mig med när det kommer till vikt, utseende etc. Jävligt korkat då vi är rätt olika (båda är smala, men på olika sätt och till utseendet är vi väldigt olika) Lite nervös för att träffa henne idag, men det var hennes idé och jag vill ju visa att jag vill att vi ska vara vänner. Hon har inga uttalade ätstörningar, men enligt mig klara drag av ÄS. Orolig för att hon ska vara för smal idag, orolig att hon ska tycka att jag är för smal och triggas av det, orolig för att äta tillsammans med henne. Hade det varit någon annan jag skulle fika med så skulle de här tankarna knappast vara så påtagliga, men hon står för något som har varit. Hon vet allt om min anorektiska bakgrund plus att det finns en rivalitet oss emellan (och då inte bara gällande utseende utan annat också). Låter det krångligt? Det är det! Hon är en ganska komplicerad person som under hela förra året vägrade prata med mig pg a ett bråk vi hade. Så det är lite spänt. Känns som att jag måste fjäska och vara till lags. Ständigt i underläge, jag pallar inte!!! Önskar så att jag bara skulle kunna ta en mysfika med min syster. Suck. Men vi får väl se. När fan blir gammal så blir han religiös, saker kan faktiskt ändras med tiden och vem vet det kanske blir trevligt idag.

R jobbar, så min syster följer med på visningen. Önskar R kunde vara med också, men men...

Käkar lunch efter en löprunda i behagligt tempo. Som sällskap hade jag rockklassiker-kanalen i lurarna :-). Vet att det är lite fult att gilla den sortens musik, men jag ÄLSKAR det!!

Har f ö haft världens underbaraste morgon. Vi såg klart Bolt (underbar liten film!) till frukosten och sen gick vi och la oss igen. Hunden fick komma upp i sängen (vilket han aldrig får annars, men idag ska vi byta lakan) så vi låg där alla tre och mös, haha.

Nu ska jag äta upp min lunch, sen slappa, läsa lite bloggar och Mattillåtet. Har jag förresten sagt att R också läser den nu? Han säger att han känner igen mig i så mycket som står i boken och det smärtar att höra. Samtidigt är jag så oerhört glad att han tar sig tid att sätta sig in i mina problem. Han ska hålla koll på mig extra mycket nu säger han, uj uj uj... :-) Det är BRA - för den här gången ska jag inte stanna på halva vägen, nu ska jag bli FRI! 

Få saker slår känslan av att vakna upp och veta att man är ledig två dagar, tvätten är tvättad, disken diskad och golvet dammsuget. Ahhhh... :-)

Idag ska jag till kuratorn i eftermiddag. Få se vad jag hittar på fram tills dess. Nu ska jag äta klart min frukost och sen krypa ner i sängen igen. Underbart!

Såg en orm när jag var ute och joggade. Fet, lång, äcklig och vidrig var den. Hoppas, hoppas att det var den sista ormen jag sett för i år (den jag såg var väl kanske den femte eller sjätte denna sommar!!) Jag har ormfobi, är verkligen jätterädd, men har blivit något avtrubbad efter alla dessa slingrande möten denna sommar och förra... Tycker ormjävlarna kan fatta att det är höst nu=de ska försvinna!

För övrigt så blev det en långsam runda idag igen. Vad hände med känslan av styrka och kraft i benen och drivet att springa långt och fort? Hm, det försvann. Har en trötthet i kroppen nu, men håller jag en jämn lunk så går det jättebra och är skönt. Jag hade tankar på att delta i ett lopp om några veckor, men jag tror inte att det är något för mig. Kan jag inte vara "bäst" så är det inget roligt...eller klart jag fattar att jag inte kan vara lika bra som elitlöparna, liksom, men tanken på att bli omsprungen, inte orka... Usch. Jag vill känna styrkan och friheten när jag springer. Ensam mot världen på något vis. Vill jag springa fort så gör jag det, men jag behöver inte slå några tider eller distanser. Jag springer för min skull - och älskar det. Det får inte bli kravfyllt, de dagarna är förbi då jag sprang på lånad energi.

Hann tänka en hel del på löprundan. Tänkte mycket på min förmåga att allt som oftast tänka negativt och att jag måste bryta det mönstret NU! (Affirmera, hjälper det och hur gör man? Tycker att det verkar så löjligt att stå och säga till sin spegelbild att: "du är bra, du ÄR bra, DU ÄR BRA!" liksom...men funkar det så funkar det. Jag måste ur den här negativa spiralen på något sätt, våga fokusera på det jag gör som är bra. Inte som nu bara tänka att jag är dålig som inte orkar jobba, dålig som inte klarar att bli helt frisk på en gång, dålig som...ja, ni fattar.

Nu sitter jag i soffan och smälter min lunch. Älsklingen ligger och sover, men ropade för en stund sedan något om "10 minuter till bara..!" så jag får nog snart sällskap :-). Får se vad vi hittar på idag, förmodligen stannar vi bara hemma ikväll, tror jag behöver det. Vill äta något gott och mysa framför en bra film. Eller så åker vi till svärmor och myser där (=slipper laga mat, hehe)

Vad gör ni idag?