Pust!
Ytterligare en het sommardag. Sitter här i soffan helt utslagen, det var väl besöket på Hemköp som blev nådastöten! Köa bland en massa folk och sen bära hem tunga kassar är sådäääär kul...
Har ätit frukost, lunch och mellanmål och inte mätt något idag. Känns väl ok, men jag hade tänkt käka godis ikväll och då känns det lite som att det inte spelar så stor roll vad jag gjort tidigare under dagen. Knas-hjärna, jag vet, jag vet.
R håller på och städar balkongen, känner mig lite lat som inte orkar hjälpa till. :-( Iofs så har han sovit mest hela dagen och jag har ju vart hyfsat aktiv: men jag ska inte behöva ha det här jämförelse/kompensationstänket!!!
Just nu kan jag bara tänka på middagen, är hungrig, men R ville vänta. Har ätit några lakritsbitar för att höja blodsockret lite (jag blir arg när jag är hungrig haha) mest för Rs skull ;-).
Jaaaaa! Nu frågade han när vi skulle käka! NU R, NU! ;-)
Här är den sköna sommaren...
Jag, R och svärmor var på Sven-Bertil Taubekonsert på Grönan igår. Det var otroligt varmt och verkligen en fin sommarkväll. Innan konserten åt vi buffé (som kändes rätt ofarlig) på ett ställe alla tre, väldigt gott och fräscht faktiskt, långt över förväntan. Själva konserten var bra, även om Sven-Bertil nog börjar bli lite väl till åren för att stå på scen. Det var iallafall en underbar stämning på Gröna Lund, vi skrattade och fånade oss på vårt vanliga vis och jag kände mig kärare än någonsin.. Tivolimiljön är romantisk i sig, så vi skippade kärlekstunneln :-) det var mysigt att bara gå runt i det fina vädret och titta på allt.
Innan vi åkte hem så ville R och svärmor ta varsin öl till, så vi gick längs Strandvägen och satte oss vid en av uteserveringarna där. Jag hade lite ont i magen och var verkligen jättetrött så vi blev inte så långvariga, men det var ett mysigt ställe vi satt på. Samma ställe som R och jag käkade på innan konserten förra året faktiskt :-)
Kvällen var verkligen lyckad och jag kände mig så harmonisk, kär och glad hela tiden. Älskar R så otroligt mycket och min lilla svärmor är så rar :-) så det var fint sällskap jag hade igår. :-)
Tack käre gode Gud för semester! Det är så härligt att få känna sig fri! Vi får se vad denna dag har att erbjuda, hörs senare!
Piggelin :-)
Har väl inte tränat på gym på säkert minst två månader och idag bestämde jag mig för att besöka ett gym, i kedjan jag jag har gymkort hos, som jag inte besökt tidigare. Jag blev så himla positivt överraskad! Fräscha lokaler, sköna fläktar (Gud ske pris!) och inte alls mycket folk. (Musiken sög dock, men det gjorde inget för jag hade laddat min mobil med en massa gammal hårdrock :-D!)
Jag körde kondition - såklart, är fortfarande rädd för styrkemaskinerna, men jag ska våga någon gång hehe. 20 min löpning (rätt tuff, jag är ju löperska), 20 min cykel (hahahahaha, jag har så pinsamt dåååååålig cykelkondition, flinade åt svetto-jag i spegeln :-D!) och 20 min avslappnad, skön rodd. Ett väldigt bra och varierat konditionspass. Även om det kanske är dumt så känner jag mig sjukt duktig nu och jag har liksom samvete att bara slappa och ha det bra. Det tänket är inte helt sunt, visst får man vara nöjd när man tränat, men man ska kunna vara lika nöjd utan att ha tränat. Dock kände jag verkligen för att träna idag, kanske var det därför det gick så himla bra?
Nu sitter jag nyduschad och avslappnad hemma i soffan. Har vitlökskyckling i ugnen som ska användas till pastasallad antingen idag eller imorrn. Det luktar mums ska ni veta! Hoppas det smakar lika bra som det doftar. Nu ska jag ta ut kycklingen och sen ska jag antingen sätta mig på balkongen och sola, eller lägga mig och försöka sova en stund trots allt.
Bacardi Limon
Sprite
En Piggelin-glass
Bara att sticka ner glasspinnen i ett glas, hälla valfri mängd bacardi limon och sprite över.
Vips så har du världens enklaste partydrink, glasspinnen funkar som både god smak och is!
Bild lånad från www.gb.se
Delmål och inkräktare i semesterparadiset
Tänkte börja/fortsätta med dessa punkter från listan och verkligen försöka köra på med dem tills det känns naturligt och bra. Därefter gör jag likadant med resten. Jag har valt att slå ihop några av punkterna som jag känner hänger ihop väldigt mycket. Jag vill utmana ordentligt, men det känns läskigt!
- Variera frukosten samt våga äta nya vardagsrätter dvs mer "vanlig" mat
- Äta mellanmål som inte bara består av frukt, även dra ner på fruktätandet allmänt och ta mer mat istället om jag fortfarande är hungrig
- Tugga och njuta av maten
- Sluta mäta upp pasta, müsli mm
- Inte kompensera när ångesten kommer
Dagen har gått bra! Min tjocknoja la sig efter ett tag faktiskt, skönt. Jag har haft mycket energi och mest gått runt med ett leende på läpparna för att vi har semester nu, det är verkligen härligt :-D! Har ätit varierad frukost, vanlig lunch, riktigt mellis, god middag och gottis till efterrätt med en kopp kaffe till. En lyckad matdag tycker jag, har känts "normalt" med mängd, mättnad etc. Kanske tar mer choklad om en stund, kanske inte. :-)
Det enda dåliga idag har varit de två slingrande äcklen jag såg på hundpromenaden :-S! Blääää! Ormjävlar! TVÅ stycken på samma gång, äckligt äckligt äckligt! Såg först en liten en och drog bort hunden från den, för att lägga ögonen på nästa, en lång jävel en bit längre fram. Jag fick be ett gäng tonårskillar att gå framför mig och stampa så att den skulle försvinna, jag vågade inte gå förbi, så himla läskigt! Tror att båda var snokar, men otäckt iallafall. Så synd att inte kunna njuta av sol och värme när man ska behöva möta sin största fobi titt som tätt :-( Nåja, som mamma säger: "Det finns alltid en orm i paradiset" och om detta är ormen i mitt paradis så kan jag leva med några det (åtminstone i sommar, till hösten får de ge sig av!) kunde vart värre ju :-)
Imorgon ska jag låta bli att mäta upp müsli och yogurt/mjölk till frukosten hade jag tänkt :-S Kommer bli en stor utmaning med tanke på att jag haft godisdag idag och så... Det kommer gå bra! Har tänkt mycket idag... Bla tänkt på att jag faktiskt tränar och gillar att röra på mig, jag ligger inte i riskzonen för att bli tjock. Jag har definitivt inget skäl till att utesluta "vanlig" mat som t ex leverpastejen som jag börjat med. På sätt och vis känns det kul med de nya utmaningarna, att kämpa lite igen. Ta nya tag och klara av sista biten. Det är roligt när man utmanar och det faktiskt känns BRA! Ångesten kommer att vara en återkommande besökare, det vet jag, men även lyckan över att lyckas med målen hälsar på allt oftare. Har en känsla av att jag kommer att lyckas och det gör mig alldeles varm inuti. Jag kommer klara det, jag behöver inte stressa fram något, två steg framåt och ett tillbaka - så länge det går framåt. Låter bra va?
Kämpa på mina medsystrar och bröder, jag tror minsann det är värt det!
Många kramar
Klokt råd!
(Visste ni förresten att det tar 21 dagar att bryta en vana? Enligt Kinna fungerar det så och jag kan tänka mig att det stämmer.)
Jag ska ta Kinnas råd och ta fem punkter från listan och börja/fortsätta med dem! Inlägg om det senare.
"Borde" väl gå ut i solen nu, men jag känner mig lite loj. Plus att jag såg en äcklig, ringlande ORM (fasa!) på joggingrundan igår, fastän jag sprang på asfalt och inte i skogen! Burr! Hatar ormar! Blev så rädd att jag sprang rakt ut i vägen - smart liksom! XD
Upp och ner, ner och upp
Hoppas att dagen blir bättre än såhär, ikväll ska vi fira att vi har fått semester och jag har inte lust att sitta med någon tjocknoja då.
Sitter och käkar lunch nu (uppmätt såklart, skit också...)
På ett sätt var det lättare att ta tag i ätstörningen i början. Jag kunde alltid tänka: "Jag ska ju upp i vikt". Min rädsla för att gå upp förstör för mig. Jag är ganska smal, det vet jag, att gå upp ett eller två kilo kanske inte är katastrof. Nu vet jag ju inte exakt vad jag väger, och det är så jag vill ha det, jag vill inte växa ur mina kläder det är mer så jag tänker.
Jag suckar åt mig sjäv nu ska ni veta, men det är inte heller bra. Jag måste peppa mig själv. På ett sätt är det bra med ångesten och tjocknojan - det visar på att jag utmanar. Ska fortsätta med det.
Hur det går med listan
Jag har ju bestämt mig för att börja ta tag i sista biten som väl kan kallas "släppa på kontrollen" och visst har jag gjort en del små framsteg. Dock har det snurrat mer än vanligt av mat/träning/kontrolltankar i min skalle tycker jag, antagligen för att mitt kontrollbehov fullkomligt skriker när jag ruckar på rutinerna/ändrar mina vanor.
Om man ska fokusera på framstegen så har jag börjat variera frukosten. Alla dagar utom måndag denna vecka har jag haft annorlunda pålägg på mackan än vanligt. Tidigare har jag så gott som alltid ätit en blandning av en hel mosad avokado, olja och salt på mackan. Jättegott och nyttigt, men det har blivit en tvångsmässig vana och avokado har blivit det enda pålägget som känts tillåtet en "vanlig" dag (alltså inte "godisdag". Suck.) och det är ju inte riktigt normalt om man säger så... Tre av dagarna åt jag macka med bregott, leverpastej (vanlig ugnsbakad, ej light) och gul paprika och i morse blev det macka med bregott, kokt ägg och gurka. Påläggsförändringen har gått jättebra och faktiskt inte känts speciellt jobbig.
Att sluta med mätningen av olika livsmedel har inte gått så bra, tyvärr. Har alltid en rågad dl müsli i min frukostyoghurt/mjölk (2dl) tillsammans med en banan och tanken på att lita på mitt ögonmått blev för jobbig. Vet inte vad det är så farligt med att inte mäta egentligen. Är väl rädd att det ska bli för mycket eller för lite - vad nu det är?!
Idag åt jag mellanmål som inte enbart var banan eller annan frukt. Ändå var jag jättehungrig till middagen, tänka sig! :-D Det visste jag väl! Ska verkligen försöka fortsätta med bra mellis, det är bra för blodsockret, förbränningen och välbefinnandet. Det vet jag ju egentligen.
Semester nu innebär en automatisk förändring när det gäller rörelse (mitt jobb är väldigt fysiskt aktivt) och jag har funderat en del över det. En del av mig är hysteriskt rädd för att gå upp i vikt, en annan del tror egentligen inte att det kommer hända så mycket med den... Ovissheten är tuff. Ingen kontroll. Men bra att semestern innebär en utmaning. Appropå semestern så spökar veckan hos mina föräldrar lite i tankarna. Annorlunda mat, "godis" varje dag (?) och inte möjlighet till den vanliga träningen. En utmaning till.
Myrsteg kanske ni tycker, men mitt kontrollbehov är stort. Tilloch med större än jag vågat erkänna för mig själv.
Nog om detta, nu ska jag njuta av min första semesterkväll! ;-D Längtar till imorrn då R också får semerster, myspys!
Semester!
Har haft en riktig bajsdag och kväll på jobbet, så att vara därifrån i fyra veckor fr om nu känns väldigt passande!
Oj, jag är helt speedad, men ska försöka ta mig i säng och sussa några timmar innan R kommer hem. Åhhhh, jag vill pussas :-D!
Egentligen så är det väl som bäst just nu? Nu när jag har precis hela semestern framför mig. Fyra veckors frihet... Ångesten över att behöva komma tillbaka glömmer vi ett tag.
Underbara säng!
R har bäddat vår säng så den ser nästan olagligt skön ut! Vill krypa ner där bums! Måste tyvärr först släpa mina betongfötter till badrummet och borsta. Jobbigt.
Hoppas ni sover gott i sköna sängar allihop! Nattinatt
Godnatt/godmorgon - valet är ditt!
Möttes av en väldigt glad och snäll vovve när jag kom hem. Matte fick en spontan (väldigt blöt) puss rakt på truten. Gos-hund!
R jobbar tyvärr inatt, vilket aldrig känns kul, men jag hoppas på att kunna sova ändå.
Sov gott alla!
Nedräkningen har börjat...
Ska jobba kväll ikväll, heldag imorrn och på fredag. Sedan har R och jag semester i fyra veckor!! Behöver jag ens säga att det ska bli så underbart sköööööööönt!!!?
Nu ska jag käka lunch och slappa några timmar innan jobbet.
Kram
Hans och hennes
Rs impulsköp från igår. Gulligt på nåt sätt :-)Nu har vi ätit middag. Lax med ris, grönsaker och en läskig väldigt god och normal sås till (gjord på laktosfri gräddfil, svarta oliver, lök, gurka, citronskal salt och peppar) det. Ni får klara er utan bild för jag var så hungrig ;-)
Har varit/är jävligt godissugen idag. Det stör och oroar mig.
Har stängt av ångesten tillfälligt, men jag vet att den kommer. Den kommer.
Och imorrn blir det leverpastej till frukosten. Variera var det.
Gulp.
Målsättningar
- Sluta mäta upp pasta, müsli mm.
- Dra ner på fruktätandet, ta mer mat istället om jag fortfarande är hungrig
- Våga äta nya vardagsrätter, mer "vanlig" mat
- Variera frukosten (inte som nu äta nästan exakt samma varje dag)
- Äta mellanmål som inte bara består av frukt
- Laga samma mat till R och mig oftare
- Acceptera att all vardagsmat inte behöver vara supernyttig
- Våga äta mig mätt även på "vanlig" mat och mat som jag inte vet exakt mängd/innehåll på
- Äta när jag är hungrig och sluta när jag är mätt
- Acceptera att mängden mat på tallriken ser stor ut
- Tugga maten
- Njuta av maten
- Inte kompensera när ångesten kommer
- Sluta jämföra mitt ätande med andras ätande/min träning med andras tränande
- Inte tänka att jag är ofräsch eller slapp som inte orkar träna
- Träna mer varierat och tillåta mig själv att acceptera och godkänna annan träning än löpträning som "riktig träning"
- Sudda ut gränserna för vad som är *"godisdag" och vanlig dag t ex kunna ta en glass vilken dag somhelst i sommar, utan att den dagen måste klassas som "godisdag"
- Sluta bestämma i förväg när det ska vara "godisdag"
- Försöka att inte alltid planera i förväg när det gäller mat och träning
*"Godisdag" = en förbestämd dag då godis, kakor, glass etc är tillåtet och även mer "onyttig" mat, samt att oftast äta mer än en vanlig dag, riktiga mellanmål etc. Äta "vad man vill". Känna ett behov av att äta mycket, till man ofta är för mätt.
Så var börjar jag för att inte sätta ribban alldeles för högt och det blir platt fall och pannkaka av allt?
Fyndat
Kände mig ganska duktig när jag väl kom hem. Antar att det faktum att jag hade presentkort på både Vero Moda och Team Sportia gjorde det avsevärt mycket lättare för mig att handla lite kläder, då behövde jag ju inte göra av med så förgjordat mycket pengar. Hmm, den saken klarade jag ju så bra i mataffären och på apoteket sedan, vad det kalaset gick på, helt utan presentkort vill jag helst inte tala om... Det är lätt att göra av med pengar, så är det bara. Konsumera är kul :-) Helst handlar jag mat och "onödiga" pryttlar till hemmet. Kläder är det absolut svåraste. Kanhända har det, som mycket annat, med mina kroppsnojor att göra.
Mellanläge
Måste ta upp kampen nu, men jag tror jag behöver hjälp. Min största fiende är så stark och heter KONTROLL. Denna KONTROLL har mig så väldigt hårt bunden. Jag är så rädd för att gå upp i vikt, rädd för att ändra mina vanor, rädd för att inte ha KONTROLL längre. Misslyckas. Inte vara värd något.
(Godisdag idag igen. KONTROLLEN skriker "vafan sysslar du med????????!!!!!!") Suck.
Allt det som rör sig i min skalle drabbar förstås också R. Han försöker förstå, men hans ord blir sällan tröstande utan ganska hårda. Sanna, visst, men aj så hårda. Får mig att känna att allt är mitt fel, att det är lyxproblem, att det finns riktiga saker att oroa sig för. Suck. Han är orolig för mig, jag vet det. Ändå är jag idag friskare än jag någonsin varit sedan vi blev ett par. Vad är det då som händer nu? Varför känner jag att jag inte står ut med KONTROLLEN längre? Det här mellanläget jag befinner mig i är ohållbart och det har jag vetat hela tiden - jag är inte framme än. Det smärtar, men så är det.
Jag vill bli helt frisk för min skulle, men mycket även för Rs skull. Så han kan slippa höra mitt eviga malande om mat, träning och kompensationstänkande. Slippa se mig knäckt över en extra godisdag, utebliven träning eller en oväntad matsituation... Han kallade mina tankar "psykproblem idag"... Det gjorde ont och skrämde och fick mig att vilja ljuga och säga att: Allt är bra, jag har inga problem! Men inte kan jag ljuga för honom, han som ser mig i min hjälplöshet. Det tjänar ingenting till att försöka tycka ner problemen, det är bara att skjuta dem på framtiden. "Hur skall det bli när vi får barn?"
(Bild från midsommarafton på väg till svärmor. R och jag går i ösregn under ett och samma paraply. Dyblöt vovve och halvtorra människor, men alla är på gott humör. Ett mysigt minne.)
Kämpa för allt som är vackert
Kram
Att våga ta steget
Inser att jag måste göra det som jag är mest rädd för: FÖRÄNDRINGAR. Jag kan inte längre vara nästanfrisk, det är i det långa loppet bara ett sätt bara att lura sig/mig själv.
Men jag är rådvill och livrädd för jag vet inte hur jag ska gå till väga och jag vet inte vad mitt mål är. Ett visst mått av kontroll i sitt liv måste man ju ha och jag känner inte att jag vet vad lagom är. Inte någonstans. Jag har haft sjuka tankar om mat och vikt i över halva mitt liv, även just i de bra periodererna då jag var/är normalviktig - som nu.
Hur? Hur?
Hur?
Sjuk hjärna i en frisk kropp?
Idag blev tredje "godisdagen" den här veckan. Har so far klämt i mig två dubbelnougat och en Lindts chilichoklad.. Var/är ångestfylld innan jag bestämde mig för att göra det, hade ju ingen riktig anledning förutom att R åt också... Kände mig värdelös och ledsen för att jag:
1. Var sugen på choklad fastän jag åt en massa tårta och godis igår.
2. Låter mattankarna styra mitt liv och låter det drabba R.
3. Vet att imorrn kommer bli en jobbig dag matmässigt. Vi ska in till stan och hitta på nåt och jag vet att mattankarna kommer mala konstant i skallen. Vad ska jag ta om vi äter ute? Extra känsligt efter en godisdag.... Vad gör jag om R tar en glass spontant liksom?
4. Hatar att nästa vecka kommer att gå i kompensationens tecken dvs bara en eller ingen godisdag, alternativt två eller fler godisdagar och få ångest och tjockiskänslor...
R skällde lite på mig i all välmening. Förstår att han är trött på denna ytlighet. Men det handlar inte bara om vikt och utseende, utan till stor del även om det ständigt återkommande fenomenet KONTROLL. Skulle vilja kunna "ta vad jag är sugen på" i alla lägen (och behålla min nuvarande vikt) men det känns inte realistiskt att jag skulle kunna leva så. Alla tips är välkomna. Jag är fan desperat. Så jävla utled på mina nojor!!
Jag vill ha en förändring. Men hur lär man sig att leva man utan matkontrollen? Trött på min sjuka, sjuka hjärna...
Jag är besviken på mig själv nu. På att jag inte bara kan va normal.
Jag vill vara perfekt. Det går inte och därför mår jag piss.
Ledsen allihopa, friskare än såhär är jag tydligen inte :-( Stundvis kanske, men inte just nu. Tyck inte illa om mig snälla ni.
Avskyr mig själv och mina jävla i-landsproblem!
Fan fan fan, vad jobbigt det blev.
Ändrade planer=bra kväll!
Svärmor hade dukat bordet med: Matjessill (min favvo!), kokt färskpotatis, gräddfilsdillsås, rostbiff, oliver, knäckebröd och smör mm. Efteråt fick vi schwartswaldtårta (stavning?), mousserande rosévin, godis och kaffe. Mycket trevlig kväll och jätteskönt att få sätta sig vid dukat bord, slippa handla osv. Vi roade oss som vanligt med att kolla på en massa kort på R (kul att se bebisbilder och alla hans frisyrer genom åren :-P) och ikväll lyssnade vi även på hans gamla kasettband från 90-talet - otroligt roande!
En riktigt trevlig midsommarafton alltså, hoppas att ni har haft detsamma.
Kramar
Glad midsommar!
Av någon anledning fick jag inte mycket till sömn inatt. Var verkligen trött när jag stod och borstade tänderna vid 22-tiden, men när jag la huvudet på kudden var jag helt plötsligt klarvaken. Vände och vred mig och vaknade varje timme hela natten. Vid sextiden gav jag upp och gick ut med hunden en snabbis. Kände mig jättetrött, men kunde fortfarande inte sova. Blev frukost tillsammans med R när han kom hem vid halv åtta och sen kröp vi ner i sängen tillsammans - somnade som en stock! Märkligt det där... Jag kan nästan inte sova utan honom längre...
Funderar på att överraska R med någon slags midsommarmeny ikväll (dock ingen sill och ägg för det gillar han inte). Förmodligen blir det väl något bra kött med goda tillbehör och kanske en bärpaj till dessert? Synd att jag är så slut bara, skulle vara rätt skönt med hämtpizza och lösgodis, även om det inte är så "midsommrigt" :-P
Kramar!
Fattar inte...
Varför smakar alla laktosfria produkter från Arla SKIT? Hur svårt kan det vara att göra något som inte smakar apa?? Skulle prova Arlas relativt nya laktosfria naturella yoghurt och blev så beskviken... Den hade en kvalmig, äcklig smak och konstig och ojämn konsistens. Jag fick inte ner det utan fick slänga hela förpackningen! Har förut smakat Arlas laktosfria mellanmjölkdryck och den var exakt likadan. Keson är också helt motbjudande. Lättfilen är tunn med klumpar, men iallafall ok smak. Men fattar inte hur det kan vara så svårt för Arla. Blir bojkott fr om nu! Aldrig mer Arla!! (Ja, jag är upprörd, hehe)
Tacka vet jag Valio! Deras laktosfria naturella yogurt (som jag vanligtvis köper) har en bra syra och trevlig, lagom tjock konsistens. Mellanmjölken smakar - mjölk! Keson är OK, likaså cream cheesen och matlagningsyogurten. Grädden och creme fraichen är jättebra, både lätt och vanlig. Go Valio!
Som ni nog förstått så är jag laktosintolerant :-) I många år trodde jag att det var magkatarr, jag kände mig ständigt uppblåst och hade svåra magsmärtor med jämna mellanrum. Min fd dietist übermänniskan Gisela van der Ster konstaterade att jag var laktosintolerant och sen dess har jag knappt haft ont i magen en enda dag! Jag äter oftast laktosfritt, men jag är mindre känslig nu, tror att det har att göra med att jag äter så mycket bättre än förut. Brukar ta tabletter om jag ska äta något som innehåller laktos, men har börjat "slarva" lite med dem och det har gått bra. Har bl a ätit en del ostar och vanlig grekisk yogurt utan att ta tablett.
Det var det om det!
Uppvarvad
Ibland har jag så svårt att varva ner efter jobbet. Jätteskönt att R är hemma iallafall, det gör det lättare att slappna av och somna när man får ha huvudet på hans arm. :-)
Hade ångest inför jobbet idag, men det gick väl OK när jag väl var där antar jag. Åkte med R in till stan innan jobbet. Jag blev "parkerad" på ett fik medan han var vid doktorn. Med den ångesten jag hade kändes det iallafall bättre än att bara sitta själv hemma och vänta på att åka till jobbet.
Suck. Nu bävar jag för heldagen imorrn... Det är inget nådigt pass. Hatar att vara borta från 10 på morgonen till 02 på natten! Kan fan inte vara lagligt med sånna schemaläggningar!?
Nu: Tugga i mig kvällsmålet och dricka upp mitt blåbärsthé.
Sen: Marsch pannkaka i säng för några välbehövliga timmars sömn!
Män som hatar kvinnor
Iiiiiiik! Vilken bra film det var! Ryslig, men braaa! R sa t om att det var en av de bästa filmer han sett. Jag tyckte att den hade hemskt obehagliga scener och jag kommer säkert få mardömmar inatt, men: Otroligt bra film, avancerad intrig och proffsiga skådisar. Bästa bion på länge.
Vi åt på grekisk kollgrill innan bion, sen köpte vi snask i lösvikt att ta med in på bion. Bio utan godis är fan ätstört ;-) och det sysslar vi inte med här :-P Har börjat veckan med godisdag alltså... Känns ok just nu. Känner mig inte fet och då känns det mer tillåtet. Nog om det.
Har haft en jättebra kväll, ska mysa lite i soffan innan jag hoppar i säng.
Pengar rullar in...
Vi kollade över ekonomin lite igår... Det går faktiskt riktigt bra nu, tack vare idogt slit och Rs ekonomiska färdigheter hihi. Det är nu bara några månaders sparande kvar till vi nått den magiska gränsen då vi gett oss lov att börja kolla på LÄGENHETER! Vi ska alltså köpa är det tänkt och jag längtar så jag nästan spricker efter ett nytt, eget bo till oss. Vi bor för närvarande i Rs gamla ungkarlslya. Billig hyra, men jättedåligt kök och lägenheten är gammal och nergången. Dessutom bor vi lite väl långt från stan i vårt tycke.
Men nu är vi alltså på god väg att kunna uppfylla en av våra drömmar. Åh, vad jag dagdrömmer om mitt nya kök, hur jag ska inreda det som jag vill ha det, baka en massa och laga mat på riktigt, haha ställa till med kalas!
Nu ska jag ut i regnet till tvättstugan, burr. Skulle inte vara dumt med en egen tvättmaskin i vår nya lägenhet ;-)
En tråkig början, men trevlig fortsättning och en underbar avslutning på dan!
Dagen började allt annat än väl, då älskade R ringer från jobbet och säger att han mår så dåligt att han måste åka till akuten! Han hade tydligen känt sig helt matt och konstig. Naturligtvis blev jag som var nyvaken, jättechockad, orolig och ledsen. Doktorn hittade inget konstigt och han blev hemskickad. Han stannade hemma från jobbet ändå och har sovit hela eftermiddagen. Kanske är det sömnbrist och för mycket jobb som gjort att han känt sig utmattad.
Nåväl, jag är otroligt lättad över att det inte var något allvarligt - han är ju mitt allt... Och vi myste en stund innan han gick och la sig. Ska snart väcka honom och servera: grillad kyckling med salsasås, grekisk sallad (utan rödlök), stenugnsbakat bröd, vanlig baguette. Mums!!! (Håll till godo med lite bilder, det är ni inte bortskämda med ju ;-)
Sedan blir det favoriterna just nu: Fransk nougat för honom och dubbelnougat och chilichoklad för henne! Och kaffe till detta. Dubbelmums! Och på dvdn visas antingen Bee Movie eller Upproret, hehe, allt hänger på humöret ju.
Hoppas ni får en lika trevlig kväll som vi! Nu ska jag ta hand om min karl!
Kramar
Trötter...
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz....
Godnatt!
Insomnia?
Tips på vad man kan göra med svårväckta sambos? ;-)
(Från det ena till det andra: Någon som vet varför Umma har lösenordsskyddat sin blogg? Vill ju fortsätta läsa, den är en av mina favoriter ju :-(! )
Mysregn...
Nu sitter jag och mumsar brödet Hjärtegott med bregott, gurka och ost. Mycket god frukost och dessutom gott med lite variation till min vanliga ibland. Ska ta en lite tupplur efter frukost, fortfarande rätt trött.
Känns som att idag kommer att bli en helt OK dag. Ska verkligen försöka njuta av min lediga kväll ikväll.
Kramar
Rubrik saknas pga dålig fantasi och utmattning
Planera planera, kontroll kontroll. Dumma dumma mig.
Lite övertrött, märks det? Ska äta upp min mat, läsa lite bok och försöka varva ner lite.
Godnatt.
Utmana?
Kuratorn var snäll och dagens besök kändes jättebra. Blev dock inte så mycket gjort, jag fick prata helt fritt nästan hela tiden så att hon skulle kunna lära känna mig liksom. När jag pratade så stötte jag gång på gång på ordet kontroll. Överraskad? Inte särskilt. Tröttsamt att jag fortfarande är så här...
Dags att börja utmana mig själv att släppa på kontrollen? Semestertider stundar och då har jag ju ett ypperligt tillfälle... Bara för att klargöra: Jag är inte underviktig, men jag har fortfarande ett stort kontrollbehov bl a när det gäller maten.
Vid nästa besök ska jag försöka få lite verktyg till att kunna bli mindre "inrutad" när det gäller maten och ändå få i mig lagom och tillräckligt med näring (INTE kompensera!!) Strunta i mina "godisdagar" och äta när jag blir bjuden/känner för det istället (läskigt) äta nya "vardagsrätter" etc. Tänk att få känna sig totalt avslappnad runt ämnet MAT. Vad mycket enklare allt skulle bli!
Orkar jag och vågar jag kämpa igen? Kontrollen är ju trist, men ack så bekväm. Matkontrollen är det sista skräpet kvar från ÄS. Tänk att få bli fri... Men fröken Kontroll kommer få jobba...uj uj..
Ångesten knackar på...
Idag tar jag ytterligare ett behövligt steg för att må bättre, jag har fått tid hos en kurator och kl 15 ska vi ha vårt första samtal.
Ja, jag hade lite ångest igår kväll. Svårt att peka på vad det beror på., hade bara den där oron i kroppen.. Att jag jämförde mig så mycket med min syster när jag var hemma kanske? (Ska det spela någon roll vem som är smalast? "Duktigast"?) Jag plockade och åt från godisskålen fastän jag inte var sååå sugen (eller var jag?). Blev inte bättre av att R inte tog något godis alls. Kände mig dålig som åt själv. Fel. R förklarade för mig -igen- att det inte ska spela någon roll om han äter godis eller ej. R är underbar, jag fick ha huvudet i hans knä och han smekte mig och försökte förstå så gott han kunde. Hans trygghet - hur har jag kunnat leva utan den? Min största rädsla är att han skulle försvinna!
Lite ångestfyllt här idag med, jag är ledig men tänker mest på mitt avskyvärda jobb som vanligt. Och på att R inte ska vara hemma ikväll. Usch. Vill inte göra något alls, förutom att ligga och kramas innan han går till jobbet, men nu hänger måstena över mig: Träna, kuratorn, städa, kanske tvätta etc...
Ber om ursäkt för att jag inte kan vara positiv idag. Idag är jag mest ledsen och rädd. Men det är ok med sådana dagar, allt kommer att bli bra... Kanske får jag ångest lite oftare nu för att jag inte kompenserar genom att äta mindre. Isåfall är ångesten kanske ett nödvändigt ont? Vad tror ni?
Kramar
Tankar i studenttider
Känns skönt att slippa oron över maten på studentbuffén och att slippa höra kommentarer angående min låga vikt. Numer är jag normalviktig och jag är så glad att min identitet ligger i något annat än en utmärglad kropp. Men visst
är det lite läskigt att träffa all släkt. Folk tänker sig inte för, utan kan ibland säga välmenta saker som liksom bara blir...fel. Jag syftar särskilt på om någon skulle nämna vikt uppgången eller "klaga" på något i mitt utseende. Känsliga ämnen för mig. Får väl tänka som så att de är min släkt och att ingen av dem vill se mig som jag var för några år sedan!
Studenten förresten... Sex år sedan jag själv tog studenten... Shit, vad tiden går! Första åren efter min egen student var det mest traumatiskt att se alla flak och glada, fria kids. Jag kände mig bara skitgammal och hade panik över att jag inte hade gjort någonting med mitt liv. Nu känns det väldigt annorlunda. De senaste åren har så mycket fallit på plats och att träffa R ändrade mitt liv så otroligt mycket. Jag har en framtid nu. Jag vet vad jag vill utbilda mig till. Jag vet vem jag vill leva med och skaffa barn med. Jag har drömmar och hopp om att vi kommer få ha det fortsatt bra tillsammans. Jag ska jobba med mig själv och kämpa för att få det så bra som möjligt. Pirrar i magen av lycka när jag tänker på mig och R!! :-D
Nu: Dusch och packning (kort resa, men presenter och festkläder ska ju med)
Kramar till er alla
Ge järnet! ;-)
Kom på att det var allt för längesedan jag åt blodpudding till middag, så det fick det bli ikväll. Trygga, goda blodpuddingen. Den mat som faktiskt hjälpte mig tillbaka till ett anständigt liv för några år sedan...
Det fanns en tid då jag levde med ständig ångest, fettfobi, extrema kompensationstankar etc. Jag var sjuk i anorexi hela åttan (-98) och en bra bit in på år -00. Till slut blev tvungen att gå upp i vikt för att få flytta hemifrån och börja gymnasiet. Jag gick upp till den utsatta vikten under sommaren. Fick tillbaka mensen och krafterna och började äta bättre. Dock så var mina tankar inte så mycket friskare... Jag tränade överdrivet mycket och hade ett stort kontrollbehov gällande maten (men jag åt rätt bra under denna tid förutom att jag nog fick i mig för lite fett).
När jag tagit studenten -03 flyttade jag ihop med en tjej som var vegeterian. Jag bestämde mig för att också bli det för att kunna mixtra med maten... Det hela ledde väl till järn och proteinbrist (mina kunskaper om vegetarisk mat var dåliga). Jag gick också ner litegrann i vikt. Hade i samma veva som jag blivit vegeterian börjat jobba på restaurang plus att jag sjöng och dansade och tränade mycket på fritiden.
Hösten -04 flyttade jag till Stockholm. Sen gick det bara utför. Jag mådde skit. Utbildningen jag gick var både fysiskt och psykiskt krävande. För varje dag minskade jag på maten (framför allt de förut så tillåtna kolhydraterna) och ökade förbränningen. Sommaren -05 var den värsta i mitt liv, jag slet på en restaurang samtidigt som jag tränade, dansade i kombination med ren svältkost. Detta var även sommaren när jag hetsåt för första gången - en väldig milstolpe. Jag skrattade som en galen när jag länsade min mosters kylskåp på allt förbjudet, gick till 7eleven och köpte bakverk för dyra pengar, åt och åt och åt. Behöver jag säga att lyckan blev kortvarig? När jag några timmar hängde över toalettstolen och inte kunde få upp det så ville jag inte leva längre.
När jag började skolan igen på hösten var jag ingen människa. Ingen kvinna. Ett ingenting. En vandrade vålnad. Jag varvade veckans dagar med att svälta mig/leva på lättyogurt, fiberflingor och frukt/grönsaker med att hetsäta kopiösa mängder: t ex en pizza, en hel blåbärspaj och ett paket glass, därefter det som helt enkelt fanns att tillgå, mackor med centimertjocka lager smör etc etc.
Jag började förstå att läget inte var hållbart. Jag ville vli frisk, men vågade inte. Fick Gisela van der Sters bok "Matillåtet" av min oroliga mamma. Läste den och blev RÄDD! Vad hade jag gjort mot mig själv? Jag tog ett jättekliv och började min väg mot det friska. Började gå hos en psykolog och hos Gisela -världens bästa dietist! :-D Fick bl a lära mig att äta fett, ge järnet :-) och att stänga av bruset (=människors dumma prat om nyttigt/onyttigt etc).
Vägen var lång och gropig. Att gå upp i vikt i en värld som är så ätstörd som denna är inte lätt. MEN DET GÅR! KÄMPA PÅ ALLA!!
Nu några år efter denna karusell av ångest/vikt/mat/motion frågar jag mig själv om jag är frisk? Fysiskt är jag det, men även jag har dumma, dumma tankar kvar som återkommer med jämna mellanrum. Den här bloggen är bl a en del i att bearbeta det beteendet. Jag är redo att bli frisk på riktigt. Det är så att har man varit ätstörd i ca 10 år, så är det inte omöjligt att det tar 10 år att bli helt frisk! Tänk på det alla ni frustrerade själar som bara vill LEVA! Kämpa på, men slå inte på er själva när det går långsamt. Som Gisela säger: två steg framåt, ett tillbaka! Så länge man kommer framåt!
Många kramar till den som orkade läsa hela. Nu ger vi järnet! ;-)
En konstig brutta
Nu är jag återigen i en situation där jag inte har någonting att ha på mig. Två dagar kvar till jag ska åka iväg på lillebrors studentmottagning och noll tid att handla kläder! Vad göra? Mamma skickade t om en klänning till mig, den var söt, men alldeles för urringad för min bleka lekamen. Hjäääääääälp! Har ingen lust att gå naken/se ut som att jag klätt på mig i mörkret inför hela släkten. Hjälp efterlyses. Och det snabbt!
Har i allafall en klipptid kl 14. Så är håret förhoppningsvis räddat iallafall.
