Toppar och dalar
Som jag skrev igår så var lördagen ingen bra dag, även om det kändes lite bättre senare på kvällen.
Blev igår återigen påmind om hur starkt grepp min ätstörning har om mig och hur svårt det är att lämna den för gott. Det går så upp och ner, vet aldrig när ångesten ska slå till. I fredags var ju det mesta frid och fröjd medan lördagen blev en enda lång ångestpina. Hatar att ha ångest, känns som att det aldrig ska går över. En krypande känsla i kroppen, min andning blir hög, ett tryck över bröstet, svårt att andas ordentligt, extremt negativt tänkande, ont i magen, destruktivitet etc.
Visst har jag gått framåt enormt, det är "bara" sista biten kvar nu. Och trots att jag hade hemsk ångest igår så lyckades jag ändå hantera den hyfsat bra. Jag åt som jag skulle, varken hetsade eller svalt mig själv, bara en sån sak...
Men när de där tankarna kommer fram, de som vill planera, kontrollera, jämföra och straffa, de som biter sig fast i min varelse och vägrar släppa taget - då känns allt så hopplöst. Jag grät inte mycket igår, bara en kort urladdning över just detta. Hur lång tid ska det ta att klara det här sista? Jag får inte tvivla på att det går, men visst tvivlar jag. Hur kan de här demonerna ha blivit så starka? Kan någon förklara det för mig?
Blev igår återigen påmind om hur starkt grepp min ätstörning har om mig och hur svårt det är att lämna den för gott. Det går så upp och ner, vet aldrig när ångesten ska slå till. I fredags var ju det mesta frid och fröjd medan lördagen blev en enda lång ångestpina. Hatar att ha ångest, känns som att det aldrig ska går över. En krypande känsla i kroppen, min andning blir hög, ett tryck över bröstet, svårt att andas ordentligt, extremt negativt tänkande, ont i magen, destruktivitet etc.
Visst har jag gått framåt enormt, det är "bara" sista biten kvar nu. Och trots att jag hade hemsk ångest igår så lyckades jag ändå hantera den hyfsat bra. Jag åt som jag skulle, varken hetsade eller svalt mig själv, bara en sån sak...
Men när de där tankarna kommer fram, de som vill planera, kontrollera, jämföra och straffa, de som biter sig fast i min varelse och vägrar släppa taget - då känns allt så hopplöst. Jag grät inte mycket igår, bara en kort urladdning över just detta. Hur lång tid ska det ta att klara det här sista? Jag får inte tvivla på att det går, men visst tvivlar jag. Hur kan de här demonerna ha blivit så starka? Kan någon förklara det för mig?
Kommentarer
Postat av: Y
Den sista biten är nog den svåraste. Men du fixar det, i know it! Klart det går upp och ner, men fokusera på uppgångarna! Tänk på hur bra du mår då! Ångesten dödar inte en, det är bara att sätta sig ner och låta den skölja förbi. Hoppas din söndag blir bättre <3
Trackback
