Ett Bra Liv

Suck. Rädd. Jag är så rädd och feg idag.

Idag tar jag ytterligare ett behövligt steg för att må bättre, jag har fått tid hos en kurator och kl 15 ska vi ha vårt första samtal.

Ja, jag hade lite ångest igår kväll. Svårt att peka på vad det beror på., hade bara den där oron i kroppen.. Att jag jämförde mig så mycket med min syster när jag var hemma kanske? (Ska det spela någon roll vem som är smalast? "Duktigast"?) Jag plockade och åt från godisskålen fastän jag inte var sååå sugen (eller var jag?).  Blev inte bättre av att R inte tog något godis alls. Kände mig dålig som åt själv. Fel. R förklarade för mig -igen- att det inte ska spela någon roll om han äter godis eller ej. R är underbar, jag fick ha huvudet i hans knä och han smekte mig och försökte förstå så gott han kunde. Hans trygghet - hur har jag kunnat leva utan den? Min största rädsla är att han skulle försvinna!

Lite ångestfyllt här idag med, jag är ledig men tänker mest på mitt avskyvärda  jobb som vanligt. Och på att R inte ska vara hemma ikväll. Usch. Vill inte göra något alls, förutom att ligga och kramas innan han går till jobbet, men nu hänger måstena över mig: Träna, kuratorn, städa, kanske tvätta etc...

Ber om ursäkt för att jag inte kan vara positiv idag. Idag är jag mest ledsen och rädd. Men det är ok med sådana dagar, allt kommer att bli bra... Kanske får jag ångest lite oftare nu för att jag inte kompenserar genom att äta mindre. Isåfall är ångesten kanske ett nödvändigt ont? Vad tror ni?

Kramar