Upp och ner, ner och upp
Min kropp känns svullen och hjärnspökena vill få det till en konsekvens av att jag ändrat lite i kosten, haft för många godisdagar etc. Jag vet ju att jag ska ha mens nästa vecka, ändå är det svårt att acceptera att kroppen känns som den gör. Humöret är ju inte på topp veckan innan mens och det är lätt att det blir för mycket för en, känna sig nedstämd och tjock och ful är ingen höjdare direkt.
Hoppas att dagen blir bättre än såhär, ikväll ska vi fira att vi har fått semester och jag har inte lust att sitta med någon tjocknoja då.
Sitter och käkar lunch nu (uppmätt såklart, skit också...)
På ett sätt var det lättare att ta tag i ätstörningen i början. Jag kunde alltid tänka: "Jag ska ju upp i vikt". Min rädsla för att gå upp förstör för mig. Jag är ganska smal, det vet jag, att gå upp ett eller två kilo kanske inte är katastrof. Nu vet jag ju inte exakt vad jag väger, och det är så jag vill ha det, jag vill inte växa ur mina kläder det är mer så jag tänker.
Jag suckar åt mig sjäv nu ska ni veta, men det är inte heller bra. Jag måste peppa mig själv. På ett sätt är det bra med ångesten och tjocknojan - det visar på att jag utmanar. Ska fortsätta med det.
Hoppas att dagen blir bättre än såhär, ikväll ska vi fira att vi har fått semester och jag har inte lust att sitta med någon tjocknoja då.
Sitter och käkar lunch nu (uppmätt såklart, skit också...)
På ett sätt var det lättare att ta tag i ätstörningen i början. Jag kunde alltid tänka: "Jag ska ju upp i vikt". Min rädsla för att gå upp förstör för mig. Jag är ganska smal, det vet jag, att gå upp ett eller två kilo kanske inte är katastrof. Nu vet jag ju inte exakt vad jag väger, och det är så jag vill ha det, jag vill inte växa ur mina kläder det är mer så jag tänker.
Jag suckar åt mig sjäv nu ska ni veta, men det är inte heller bra. Jag måste peppa mig själv. På ett sätt är det bra med ångesten och tjocknojan - det visar på att jag utmanar. Ska fortsätta med det.
Kommentarer
Trackback
