Ett Bra Liv

Idagbär det av till min familj som bor på annan ort. Imorgon ska lillebror som tagit studenten firas av hela släkten. Tyvärr så åker jag ensam, R måste jobba och ta hand om vovven (tur att nån gör nån nytta :-P). Ska bli lite mysigt med en mini-tripp till "hemlandet", men det ska bli oerhört skönt att mysa med R på söndag. Borta bra, men hemma bäst (och hemma är där R är. :-*)

Känns skönt att slippa oron över maten på studentbuffén och att slippa höra kommentarer angående min låga vikt. Numer är jag normalviktig och jag är så glad att min identitet ligger i något annat än en utmärglad kropp. Men visst
är det lite läskigt att träffa all släkt. Folk tänker sig inte för, utan kan ibland säga välmenta saker som liksom bara blir...fel. Jag syftar särskilt på om någon skulle nämna vikt uppgången eller "klaga" på något i mitt utseende. Känsliga ämnen för mig. Får väl tänka som så att de är min släkt och att ingen av dem vill se mig som jag var för några år sedan!

Studenten förresten... Sex år sedan jag själv tog studenten... Shit, vad tiden går! Första åren efter min egen student var det mest traumatiskt att se alla flak och glada, fria kids. Jag kände mig bara skitgammal och hade panik över att jag inte hade gjort någonting med mitt liv. Nu känns det väldigt annorlunda. De senaste åren har så mycket fallit på plats och att träffa R ändrade mitt liv så otroligt mycket. Jag har en framtid nu. Jag vet vad jag vill utbilda mig till. Jag vet vem jag vill leva med och skaffa barn med. Jag har drömmar och hopp om att vi kommer få ha det fortsatt bra tillsammans. Jag ska jobba med mig själv och kämpa för att få det så bra som möjligt. Pirrar i magen av lycka när jag tänker på mig och R!! :-D

Nu: Dusch och packning (kort resa, men presenter och festkläder ska ju med)

Kramar till er alla