Varning
Besöket hos kuratorn. Vi pratade om mina känslor inför att bli gravid = tappa all kontroll, bli fet, slapp...men trots rädslorna, tänk att få föda Rs barn! Jag vill ju det. Vill det verkligen. Bära barnet, föda barnet. Vara mamma. Kontrollen/ÄSen vill inte tillåta mig att känna längtan efter barn, den vill bara påminna mig om hur misslyckad jag kommer bli. Fet och slapp. "R kommer inte vilja ha dig sen", säger kontrollen också... Hemska tankar.
Jag är så jävla fast i den här ÄS/kontrollskiten! Och DET är sanningen! Visst, visst...Kuratorn tycker att jag ska vara nöjd med det jag åstadkommit under sommaren, men jag kan inte tänka så just nu. För va fan spelar det för roll?! Jag mår ju inte direkt bättre psykiskt! Och tankarna på att spontanäta godis t ex känns betydligt mer avlägsna nu än på semestern. Igår åt jag choklad och det var planerat sedan ca en vecka tillbaka. Blir så trött på mig själv! Hatar mig själv för att jag bara förstör allting och inte bara kan skärpa till mig.
JAG KLARAR INTE DET HÄR!
Varenda måltid är planerad och kontrollerad. Visst, mer varierad och visst äter jag mer nu... Men tillräckligt? Jag vet inte...
Äta när man är hungrig, sluta när man är mätt...Enkelt. Svårt.
Vill ha hjälp. Orkar inte.
dem där tankebanorna hamnar jag i från o till väldigt ofta.. o dem gör faktiskt inget annat än skapar ett jävla massa kaos i mig.. jag antar att det gäller att acceptera läget.. komma till insikt o påminna sig om vilken jävla sjukdom vi lever i o hur mycket den förstör.. jag e övertygad om att R älskar dig ännu mera efter att ni har fått barn.. Men jag vet oxå hur svårt det är att släppa kontrollen.. har ju som sagt själv en dotter så vet alla tankar o känslor.. vill du prata med om det, så vet du vart jag finns.. =)
Kämpa på nu, ett steg närmare till så nockar du ångesten.. you can do it.. kramis
Har du testat fluoxetin? Det tillsammans med fem-sex regelbundna, tillräckliga, måltider om dagen bör minska tvångstankar/hetssug/kontrollpanik lite i alla fall. Det är ingen permanent lösning, men en början.
För övrigt så har två av mina vänner skaffat barn på senaste, det var så vackra under graviditeten, och numera några månader efter ungen är ute, så är de lika löjligt smala som innan. Utan svält och överträning. Sådetså.
Tänker på dig. Nu åker jag till fjällen.
P.S.
Det är inte bara att skärpa sig, det är en strid utan avbrott som man i regel inte orkar föra, om man ska jobba, vara en god flickvän osv samtidigt. Jag failade som allra värst när jag försökte jobba fast jag inte var redo. Att du kommit så långt parallellt med ett "normalt" liv är för mig obegripligt. Jag dyrkar marken du går på ;)
<3
gumman! hjälper det nått om jag säger att det där är helt normala och vanliga tankar? rädsla för att aldrig bli frisk känner jag hela tiden. men du har kommit så sjukt långt och kommer bli frisk snart, snart om du fortsätter såhär! det måste få vara jobbigt ibland också.. Vad är det för hjälp du får nu? kanske borde söka lite mer för att klara det där sista? själv har jag ringt till ÄS-enheten idag och fått en tid :O
kram <3
Jag önskar att jag ens kunde tänka mig att skaffa egna barn, bortsett från ätstörningen. Jag har fobi för graviditet och förlossning som inte har ett skvatt med äs att göra, och ingen aning om hur man kommer förbi det:(
KÄmpa på!! Du fixar det! imorgon blir en ny dag med nya möjliheter! <33
Du kommer klara detta, även om det känns långt borta just nu. Du är en fighter!! Kramar.
jag var nog inte speciellt sjuk när jag väntade henne.. hase en väldigt liten mage till en början o det kändes ok.. men rätt som den var så blev magen jättestor o då kände jag lite obehag men gjorde inget åt det.. det hela började när jag hade fått tyra...o jag började rena kroppen, sluta med godis kakor etc etc.. hinner inte skriva mer just nu måste rusa till jobbet.. ha en bra dag.. kramis
