Stöd
Det kom något bra ur allt det hemska igår, R och jag pratade och jag fick fram väldigt tydligt hur jag kände. Hur ledsen och besviken jag är på mig själv för att jag inte klarade att äta chokladen utan enorm ångest, att jag trodde att jag kommit längre än så. Jag sa att det kändes som att jag aldrig skulle bli frisk (trodde väl i min enfald att det skulle ske över den här sommaren och detta bakslag bevisade att jag hade ack så fel...) min kontroll styr och plågar mig ständigt fortfarande. Berättade hur mycket jag lider av att ständigt förstöra för oss, hur ledsen och hjälplös jag känner mig för att jag inte kan leva vårt underbara liv fullt ut.
Han var grymt bra, R. Lyssnade, svarade, sa helt rätt saker och var en klippa helt enkelt. Han var ärlig och sa att det är och kommer bli svårt för mig, att det kommer ta tid. Samtidigt påminde han mig om de framsteg jag gjort över sommaren och att det faktiskt går framåt. Vi pratade även om att söka lite mer hjälp, typ KBT, någon som har erfarenhet? Tror det är viktigt och underlättar mycket att ha någon som stödjer en, någon som vet allt, någon som är stark när man inte själv är det. Är glad och tacksam att jag har denna någon. Vill så gärna bli fri för både hans och min skull.
Tänker inte ens spekulera i hur den här dagen kommer te sig. Orkar inte fundera över hurvida det bli godis eller ej, eller vad jag ska äta idag. Just nu äter jag frukost, så långt har jag kommit. Planerna för dagen består av två lägenhetsvisningar och att hälsa på min kära A som just flyttat hit.
ahh de en lång story...:(
Jag har gått i kbt men var inte mottaglig då.. men deet ska fungera o jag rekommenderar dig att testa det..du får gärna maila om du vill det...
kram vännen...
Tack för dina styrkekramar:) Jag får bra hjälp men nu under sommaren har alla mina behandlare haft semester i stort sett samtidigt och jag tror att jag känner av det ganska så rejält. Bra att du påminde mig om att man inte behöver klara allt på egen hand. Så typiskt mig!! Man får faktiskt be om hjälp, också jag!!
Du gör helt rätt i att fokusera på nuet och inte tänka på vad det kommer bli för mat, eller godis senare idag. Du är verkligen på rätt väg. Kramar i massor:)
Tveka inte att söka mer hjälp! Jag hade aldrig fixat att ändra på vissa saker, om jag inte fått vägledning och framförallt pressen från utomstående att ta tag i mitt liv. De ser andra saker i situationen än en själv, och min psykolog lyfter fram problem och lösningar som jag inte ens visste fanns. Så sök! Och underbart bra jobbat att prata med Mannen. De kan vara ett superstöd, om man låter dem vara det. Sen är det så jäkla svårt och många gånger har jag liksom velat skaka Mannen och slåss och skrika för att han inte förstår, och för att han gör fel, för att han äter eller inte äter, men i grund och botten måste man hålla isär sjukdomen och kärleken. Och inse att: Det är jag som är sjuk. Jag vill så gärna kontrollera min älskade sambo, precis som jag kontrollerar mig, men ack nej. Det får jag inte!
Kämpa på söta du. Och låt inte choklad styra ditt liv. Nog finns det annat som är viktigare. Ät och tänk inte så mycket. Se vad som händer om du bara vägrar låta det påverka dig!
Styrkekram!
Åh du starka kvinna! Det är så svårt att dras med vetskapen att andra i ens liv inte äter som DU vet att man bör. Men de har ingen ätstörning, och därför är det inte fullt lika viktigt för dem att ha en tydlig struktur. Jag kommer ihåg så väl att jag tampades varje dag med de irriterande känslorna över att jag åt mer än min man.
Det gör jag fortfarande, men förstår också att han av någon anledning har samma matbehov som en sjuårig flicka och jag som en 30årig karl. Därför måste jag göra vad som är rätt för mig. Och det stör mig inte längre, men jag känner stark empati i denna situation för dig...
Det är aldrig fel att behöva någonting! Min teori är att på samma sätt som kroppen har ett behov av t.ex. kolhydrat som är ett näringsämne, så har den ett behov av sött som är en smak. Det finns kemiska skillnader, men ett behov är ett behov och skall tillgodoses så länge det inte skadar någon (inräknat dig själv)
Jag tänker spontant på ett citat ur en gammal kass nittiotalsserie på svt "man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke" ligger mycket i det
<3
Tack förresten för båda komplimangerna!
Man gör såna (jag gör såhär, alla gör olika) genom att ta så stora hårtestar att det blir så brett som kunden vill, sen tuperar och tvinnar jag med stålkamm, en lock tar ca 30 min. När det är gjort så virar jag piprensare hårt runt som får sitta över natten, sen tar man ur dem, virkar in spretande hår med virknål och sen äre klart! Evelina på kortet har runt 70 st, om du tycker det är kul att räkna så var 70x30 min så lång tid det tog hah! Ett långtidsprojekt mao :)
Och jag hade mina egna i ca två och ett halvt år :D
Och mest tack för den andra grejen. Jag är jätteglad att jag har kontakt med dig med, du är lite annorlunda (på ett ytterst positivt sätt) mot de yngre tjejer jag har kontakt med. Intellektuell stimulans är aldrig fel ;) och livsvisdom osv osv
KBT är skitbra tycker jag, för att man jobbar här och nu och ser lite framåt. tycker inte om att gräva i det förflutna för mycket :)
