Kroppsuppfattning och kontrollbehov
Är den bättre idag då? Något bättre är den, det kan jag ärligt säga. Efter att ha levt med ÄS i närmare 12 år av mitt 25åriga liv så har det efter hand gått upp för mig att jag själv är väldigt dålig på att avgöra hur jag ser ut. Vissa dagar kan jag se att jag är smal, t om önska några pluskilon på valda ställen. Det knepiga är de övriga dagarna... De dagar då jag liksom sväller medan jag tittar mig i spegeln. De dagarna det känns som att jag lagt på mig kilovis med rent fett över hela kroppen. Naturligtvis sitter det i huvudet, det är min knäppa ÄS-hjärna som ibland freakar ur (mer och mer sällan dock). Det skrämmer mig att jag inte kan se hur min kropp verkligen ser ut. "Då kommer du ju inte kunna se när du väl blir fet på riktigt heller!" skriker ÄS. Nej visst...
Jag äter nu. Regelbundet och varierat. Ibland för mycket. Ibland för lite. Jag äter fastän min kroppsuppfattning fortfarande är extremt dålig och jag äter fastän ångesten river inom mig och säger att jag gör fel. Jag äter ändå, för kroppsupfattningen blir inte sämre ju bättre du äter - tvärtom. När hjärnan får mat så kan kroppen se vad den inte kunnat se innan.
Och jag kan se att jag är smal. Inte tjock.
Idag.
Det jobbiga är att jag ständigt "lever i framtiden" mitt konrollbehov skiter egentligen i om jag är smal idag, det kontrollbehovet vill veta är att jag är smal imorgon, nästa år och för alltid också!
Som att DET var allt som räknades.
Suck.
Nu har jag länkat till dig med....Sköt om dig nu:)
Tack min vän!
Du får tigga till dig ett bröllop du med ;) det var lite så jag jobbade haha!
Du kommer över allt det där! Men det är ju föga troligt att det ska gå fort om du varit matrubbad nästan halva ditt liv. Tålamod är en dygd som är för jävla trist med ack så nödvändig.
Du gör rätt nu, och det är vad som räknas. Idag.
Här och nu...
Kram på dig!
Såg ditt matinlägg nu! Dubbelnougat är det bästa godiset! Det och mina hemgjorda snickers. Det är ungefär det enda i godisväg jag nånsin blir sugen på :)
Jag är också totalt lost i kroppsuppfattningen.. Jag fattar att jag inte är tjock på det BMI jag har, men samtidigt ser jag en kvadrat i spegeln istället för en rektangel. Och jag är rädd att jag aldrig någonsin kommer att kunna se eller veta hur jag egentligen ser ut.
Hej! Jag känner igen det där med kroppsuppfattning och så. Har varit sjuk i över 10 år men hittade tillbaka till livet med hjälp av yoga. Inte fitnesyoga på gym utan classisc lugn variant. Nu håller jag på att utbilda mig till instruktör för jag vill förmedla yogan och hjälpa tjejer och killar ut ur en ÄS med hjälp av den. Yogan ger mig en bättre kroppsuppfattning, den gör mig lugn och stillar alla snurrande dumma tankar i skallen samt ger en välbehövlig paus från vardagens alla måsten. Jag har helt enkelt lärt mig acceptera och tycka om min kropp- och även att leva lite mer här och nu :) Har du provat?
Shit! Känner exakt samma sak!
