Trygghet
Jag kan knappt sova utan honom längre! Inatt jobbade han och jag var ju tvungen att lägga mig vid tolvsnåret då jag började gäspa. Ja, jag var verkligen trött, men när jag la huvudet på kudden började hostandet som höll på en stund. När det upphörde så kändes sängen så tom och kall. Tog flera timmar innan jag till slut dåsade till för att vakna klarvaken lite innan kl 06.00. Tvingade mig själv att ligga kvar till halv sju och drog sedan med hunden på en liten promenix.
När vi kom tillbaka hade "husse" gömt sig någonstans i lägenheten, vilket ledde till stor förvirring och bushumör hos vovven. Husse är rolig han :-) Jag fixade en härlig frukost och vi mös framför tvn en stund.
Sedan kallade sängen på mig, gick och la mig och efter en stund kröp även älsklingen ner under täcket. Tog väl en halv minut innan jag slocknade med hans arm runt mig. Underbart. Förstår inte hur jag någonsin kunnat leva utan honom.
Män så lövvli! Sambo alltså. Är det samma person som du skrev om innan du slutade blogga förra gången? För jag vill minnas att det fanns någon med i bilden då... Vart letar ni lägenhet?
Pengar är alltid bra att ha. Jag är dessutom mycket bra på att göra mig av med dom, vilket gör att denna ränteteknik är optimal. :D
Ja, det är "riddaren" som jag skrev om alldeles i slutet. SKrev en del om honom innan jag slutade blogga som F&S. Kände att jag ville börja om då jag skrivit så mkt om vändorna med skithögen innan min sambo. Han som fick korgen till slut, haha, bättre beslut tror jag sällan att jag tagit! :-D
Min sambo och jag är allt en liten solskenshistoria :-) Dock är det ju tvärr inte så att alla bekymmer försvinner för att man träffar rätt man. Dock blir det faktiskt lättare att hantera vissa bekymmer med lite manligt stöd. OBS vissa bekymmer tillkommer även, hehe.
Vad coolt. Att det blev "Han" som du skrev om i slutet. Och visst försvinner inte alla problem för att man träffar någon man älskar, men det hjälper säkerligen på vägen mot det bättre hållet inte sant? Man får mer att kämpa för så att säga! För även om man ska älska sig själv först så är det förbenat härligt att älska någon annan...
Fan, tummarna hålls för att ni hittar nåt på Söder. Går ni på lägenhetsvisningar och sånt? Jag vill tillbaka till huvudstaden någon gång: När vet jag dock inte. Måste landa någonstans och bli helt frisk innan jag studsar iväg igen.
Tack för din kommentar, den värmde. Jag behöver lite perspektiv, ibland är man så insnurrad i sitt eget att man inte märker av hur mkt man faktiskt gör. Tyvärr ser jag väl inte någon annan lösning vissa gånger, än att faktiskt vara syster, förälder och terapeut på samma gång. Hoppas på att det sker en förändring snart..
Mysigt inlägg förresten. Förstår vad du menar med trygghet, saker och ting känns oftast lite lättare om man har någon att krypa intill. Ta hand om varandra. Många kramar!
