Utmanarlusta

Vet ni... Jag har nu i ca en vecka ätit godis/dessert/annorlunda mat varje dag - och jag har inte blivit ett berg av späck. Det har varit några riktigt jobbiga och ångestfyllda dagar, särskilt när jag inte hade möjlighet/hann träna som vanligt, men jag känner mig stolt att jag fixar det! Visst, jag är RÄDD för att fortsätta äta något "onyttigt" (HATAR det ordet...) varje dag, men samtidigt skulle jag vilja prova att göra det för att bevisa att inget "farligt" händer. Och egentligen finns det inget som är "onyttigt" (Läs Gisela van der Sters böcker NU för bövelen!). Jag har inte gått upp ett gram av att ha ätit som jag gjort denna vecka, snarare tvärtom. Jag har ätit regelbundet, varierat och i rikliga mängder, inget har varit förbjudet. Skulle vara skönt att ha den fria inställningen till mat jämt... Kanske ska fortsätta som jag gjort den här veckan, även om det är en skrämmande tanke...
 
Och det här med "onyttigt" hit och "onyttigt" dit... HA! Att äta onyttigt för kroppen är ju egentligen att äta ensidigt och för lite, så onyttigt borde få en annan innebörd tycker jag!

Jag älskar att variera min mat och den biten känns just nu bara rolig och peppande. Stimulerande för både kropp och sinne att slippa sitta och knapra på samma käk i tid och otid.

Nu är det alldeles strax nattinatt här. Tror jag. Ska nog läsa lite bok eller ägna mig åt min nya passion - lösa korsord-  först!

KRAM!

Kommentarer
Postat av: Lorena

Inte direkt, men jag klagar inte, det är en övning i mental styrka för mig att vara tvungen att göra allt i slow motion, inte kunna utöva min sport osv. Som en påminnelse typ. Så här ont hade jag varenda dag, men i HELA kroppen när jag var som sjukast. Det ger en perspektiv att känna så tillfälligt nu...



Jag lyckades med något så urbota dumt som att tolka mattillåtet till anorexins fördel. Åt varierat, 5-6 ggr om dagen av det mesta (utom typ godis/eftrrätt) och gick på två 30min promenader om dagen i ruskigt högt tempo. Då gick jag ner, vilket var målet. Men ingen förstod vad som var fel, jag åt ju tillräckligt! Det som jag (anorexin) missade var att det behövs betydligt mer än lagom för viktuppgång när man är mager. Usch och fy vad klantigt av mig!



När jag kom i behandling lade jag ner alla fånerier, och slutade läsa mellan raderna och läste de FAKTISKA raderna - då kom förändringen.



Vi som är uppväxta på typ nittiotalet är ju fostrade med fettskräck, det var ju jätteinne på 90 att ha lätta, minimjöl osv osv. Töntigt. Jag äter bara fettoprodukter nu och mina föräldrar förfasar sig haha! Men tji får dom, jag är ju vid bäst hälsa...



Imorrn åker jag på semester! Vi hörs inte på länge, har redan för-abstinens, men det ska nog gå.



Kram på dig fina

2009-07-13 @ 12:53:21
URL: http://lorenagustavsson.blogspot.com
Postat av: Sarah

Tjenixen bruden! Kul att höra att du har haft det bra och gjort framsteg. Se för fasen till att inte kliva tillbaka nu och göra de insikter du kommit till i onödan, ok? Visst fan kommer det kännas ovant o läskigt till en början, men man vänjer sig. Jag äter en himlans massa saker nu för tiden som skrämmer skiten ur mig (anorexin), men för varje dag som går börjar det kännas mer o mer naturligt. För någon månad sedan skulle jag aldrig ens tänkt tanken att käka några andra flingor än all bran, någon annan fil än fjällfil eller annat pålägg än ost o skinka, och nu har jag skåpen fulla av översockrad granola (kärlek!), grekyoghurt, hembakat bröd (inte färdigskuret = apläskigt), massa goda pålägg och så vidare. Man ska aldrig säga aldrig, speciellt inte vad gäller mat :D



Så fortsätt äta gott och varierat även på hemmaplan. Det är ju det som ÄR nyttigt:D

2009-07-13 @ 13:17:02
URL: http://underbarasarah.blogg.se/
Postat av: Louise

variera ätandet är något jag borde försöka mig på! :O

2009-07-14 @ 21:52:00
URL: http://myworld2.bloggspace.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0